Vad tänker du på när någon säger 'hemlös'?
Tidigare tänkte jag på killen eller tjejen som sitter där på fontänkanten på stortorget och som har en flaska i innerfickan. En person med skitiga kläder som luktar uteliv. En uteliggare.
Nu vet jag 'bättre', en annan bild hamnar på min näthinna när jag hör ordet hemlös. Jag ser flera olika människor.
-Mannen som druckit för mycket alkohol av och till i 30 år som blivit vräkt från lägenheter ett otal gånger pga av stökiga fester.
-Kvinnan som flytt från sin make som misshandlat henne i åratal.
-Killen som har en psykisk sjukdom, som gör att vissa dagar är han uteliggare och andra 'vanlig medborgare' som bor i sin lägenhet.
-Tjejen som har en dålig relation med sin mamma så hon flyr iväg till kompisar och släktingar för att få andrum.
När det görs olika beräkningar på hur många hemlösa det finns beror det på vem som gör räknandet, vilka av ovanstående som tas med.
Men egentligen är ínte frågan 'Hur många hemlösa har vi?' utan hur gör vi för att ingen som inte vill skall behöva sova på gatan eller 'flytta runt bland vänner'.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Allt som idag görs i hemlöshetsfrågan kommer ur en problemorienterad sysselsättningsbaserad syn på hemlöshet. Syftet med detta synsätt har aldrig varit att avskaffa hemlösheten. Syftet har varit att, må hända underförstått men ändå: Dela in människor i dugliga och icke dugliga. Därför, trots att bilden är "korrekt" ger den inte något stöd till det faktiska genomförandet av en "nollvision" som alla partier populistiskt uttalar vid olika framträdande.
Mycket har uttalats men ingenting gjorts i riktning mot avskaffandet av hemlösheten. I och med att ingen tillräckligt kritiskt analyserat grunden till varför de allra flesta hemlösa är det, vilket är ekonomiska.
Det handlar om vilja, inte om regler.
Socialtjänsten har redan tillräckliga lagar som ger dem mandat att förhindra vräkningar. Med stöd av Jordabalken (1970:994) (JB) 12:44 st 4 p1 kan myndigheten åta sig betalningsansvaret för den aktuella bostaden, med det resultatet att vräkningen stoppas, oavsett vilken inställning den aktuella hyresvärden har. Ett sådant åtagande fråntar inte hyresgästen ansvar för hyresinbetalningen, men hyresvärden får en solvent motpart(prop. 1992/93:115). Såväl socialtjänstlagen som Svea rikes lag ger dem mer än nödvändiga verktyg. Personal som kan fungera ombud finns redan.
En gång i tiden var detta med att vara "Den utsattes advokat mot samhället" ett honnörsord inom socialtjänsten. Utredningar, kommittéer och diskussioner med kommuner och stadsdelar handlar bara om att ge sysselsättning. Inte om att verkligen göra någon skillnad på ett sedan länge missbrukat område. Om ni hade vidgat er bild av bakgrunden så hade ni sett hur historien svämmar över av dylika skenmanövrar. Det hade kanske också fått er att inse att det handlar om ett betydligt mer kraftfullt ställningstagande.
Därefter föreslår föreningen Stockolms hemlösa fyra punkter. Kan man inte enas om dessa är det ingen idé i alla fall.
1. Tillsätt medel utifrån den räkning som gjorts - Räkna bostäder. Ta fram så många som behövs.
2. Tilldela alla varsitt tryggt hem med eget kontrakt.
3. Omformulera socialtjänstens och frivilligorganisationernas uppdrag utifrån en nollvision.
4. Sätt in eventuellt stöd för de som vill och där det behövs.
Rolf Nilsson
Ordf. För. Stockholms hemlösa
Vi själva hjälper till att cementera hemlösheten på grund av att myndighets/organisationsmänniskor vill tjäna pengar på den, istället för att lösa den. När situationen i någon av alla uppsamlingsplatser som finns för hemlösa av en eller annan anledning blir ohållbar för allmänheten och personal, då skickar vi in väktare och poliser för att lösa den!
Men då det ännu inte med lagliga medel går straffa våra hemlösa och fattiga till fängelse, så inskränks istället den hemlöses tid för utomhusvistelse. För när övrig befolkning går in på 19.00-bion, bör man som hemlös, infinna sig vid de ovärdiga härbärgen staden tillhandahåller. Detta beror på att du måste köa för att vara nästan säker på en plats där. Det är inte klokt att hemlösa ska behöva tävla om att få ligga i en av de sängar, där kostnaden för kommunen är upp till 1200 kronor per natt.
Om du får komma in och tilldelats en säng, är det inte tillåtet att gå ut mer den kvällen. Den regeln utgår ifrån "det egna valet" mellan att vara inlåst resten av kvällen eller gå ut och därmed överlåta den plats du hade till någon annan. Det här handlar inte om människor dömda till ett fängelsestraff, nej det handlar om vanliga vuxna människor. Vuxna personer som av en eller annan anledning göms undan inomhus medan våra 9-10 åriga barn fortfarande får vara ute.
Vem skulle inte bli frustrerad av denna diskriminering? Fullvuxna personer bemöts likt små barn, som ännu inte lärt sig vad klockan är. Det bildas nästan alltid köer till vad man än ska göra i de befintliga verksamheterna uppbyggda för våra hemlösa. Det köas ofta för att komma in i verksamheten, sen till duschen, till tvätten, till maten, till toaletten, till sovplatserna, till klädbyte, till telefonen och datorn för att nämna några frustrerande sätt att fördriva sin hemlösa tid på.
Är detta meningslösa och innehållslösa liv det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer kallar att hjälpa hemlösa? Är verkligen detta det liv myndigheter och organisationer, som driver och försvarar dessa passiviserande verksamheter med näbbar och klor, ser som värdigt?
Det behövs mer forskning och bevis säger våra oförstående människor i olika sammanhang. Men var finns då de övertygande bevisen på att våra verksamheter inriktade på att hjälpa hemlösa, verkligen gör det? För med hjälp måste väl ändå menas att den utgår från de "hjälpbehövandes" behov och inte från vad hjälparna har att erbjuda.
Nu ska vi försöka samla ihop våra tankar och ta oss en djupare funderare på vad en hemlös människa kan tänkas behöva för att kunna leva någorlunda normalt och bygga upp sitt liv...
Om alla nu tänkt klart och vi samtidigt tittar på vad hjälpen till våra hemlösa idag består av, tror jag att ni också kan se att den hjälp vi erbjuder i godhetens namn inte har något med en hemlös människas primära behov att göra.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
TACK för dina synpunkter!
Just nu pågår en 'räkning' av de hemlösa i Gävle. I februari får vi politiker muntlig rapport kring den situatonen av tjänstemän på Socialförvaltningen.
Jag får rysningar kring det du skriver om 'dugliga och icke dugliga'. Den människosynen är inte min.
Det behövs olika typer av boende för olika livssituationer, att man blivit emlös kan ju bero på så måna olika saker.
Om viljan fanns så skulle hemlösheten vara över för länge sedan. Om vi verkligen försvarade det vi säger oss ha enats kring: Allas lika värde. Det måste finnas en gräns för vad vi inbillar oss att skramlet av bössor och välformulerade bidragsansökningar kan göra, en ände på de vidriga lögner och det svek som politiker, tjänstemän och organisationer står för.
En hemlös behöver ett tryggt hem!
Alla andra lösningar är bara missbruk. Det är vidrigt att höra hur de vädjar till hjärtat när de söker sina pengar. Ni vilseleder med era ständiga räkningar, ert problematiserande och er populistiska inställsamhet. “Dubbeldiagnoser” och andra kvasiformuleringar flyter fram som en unken sörja genom myndigheter och organisationer som påstår sig arbeta mot hemlöshet. Institutioner vägrar samarbeta med varandra.
Fråga vem som helst hur den människan skulle må i psyket om han/hon saknade ett tryggt hem. Fråga dig själv hur du skulle uppleva att få vård mot denna känsla av hopplöshet för att i nästa stund slängas ännu längre ut i den. Skulle du över huvud taget kalla detta för vård?
Om du har rätt till ett tryggt hem som du kan återvända till efter ett besök hos läkaren. Vilka krav ställer du då på den som inte har rätt till detta? De hemlösa utgör en ytterst liten del av hela vår supande befolkning. Den övriga delen super bakom hemmets gardiner.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.
Så det borde egentligen inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet. Men mot för våra politiker kanske betyder till? Då de istället för att agera och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare.
Som då i vetskap av hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.
Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov efter den ”vård” socialtjänst och våra frivilligorganisationer tycker hemlösa behöver.
Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.
Då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten. De i sin tur lägger alltmer av sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.
På detta hänsynslösa sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de boenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.
Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa/fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighus) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.
Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet. Där människor förtjänar sina pengar i sin meningslösa karriär, där det är viktigare att hålla människor i ”utanförskap” än att hjälpa dessa in. För skulle människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.
Den totalt viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare idag, handlar bara om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” kanske skulle göra någon skillnad. Det som alla dessa hjälpare verkar glömt bort i sin egen trygga lilla värld är bostadsbristen som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som gör att människor inte dagligen vräks av de ständigt ökande boendekostnaderna.
Men våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer sitter hellre i knä med nappen i mun på kapitalet och håller de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten inte kan lösas, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas.
Om vi istället använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i landet och borde då vara gällande över lag. Men ändå räknas bara de hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade 17 800 hemlösa i vårt land.
Använder vi istället forskning under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle på grund av allt för höga inkomstkrav för att vara aktuell. Allt detta på grund av att våra politiker och tjänstemän inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att våra mindre bemedlade människor eller de som har svårt med tilliten till samhället och/eller inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer ska slängas ännu längre ut ur det?
Och där ska sedan alla självgoda människor förtjäna sina smutsiga pengar på att vi dagligen kastar ut ny föda åt dem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Nu(26:e mars) har jag ett ansikte på dig! Så bra att Janne Josefsson bjudit in er till 'DEBATT' för att tala om hemlöshet.
Tråkigt att ni inte fick hela programtiden. Det är ju viktiga frågor att diskutera.
Tex, Att har man inte en bostad , är det svårt att delta i ett öppenvårdsprogram.
Skicka en kommentar